Tack för dessa 3 år!

Idag var det 3 år sedan. Blandad dag kan man säga.. 

Men från och med idag har jag bestämt mig att endast leva mitt liv med de människorna som gör mig glad och får mig att må bra. Hur svårt det än är att lämna någon man älskar. Men jag menar man kan faktiskt inte hålla fast vid någon person som för det mesta bara drar ner en och bara tar energi. Ger jag allt för en person och ställer upp tillbaka vill jag få något tillbaka. 

Jag vet en gammal kompis som mådde väldigt en morgon och jag åkte dit direkt och vi käkade pizza till frukost. Trots att jag inte orkade åka iväg och inte orkade slösa pengar så ställde jag upp. Det är sån jag är. Men sen tror folk att man ska fortsätta trots att de snackar skit bakom ryggen eller aldrig ställer upp, och då blir man en dålig vän istället? Men aja, deras förlust och inte min :) 
3 år.. Man brukar säga att tiden går fort men dessa åren har gått så enormt långsamt. 3 år av blandade känslor. Jag vet fortfarande inte om jag ska må dåligt eller vara "glad" över dessa åren?.. Väldigt många dagar, veckor och månader har jag lagt ner på ingenting. Så mycket tid har försvunnit för jag har mått dåligt och inte orkat med livet. Svårt att se glädje ur något sånt här. Men samtidigt så skulle jag inte känna den drivkraften jag gör idag, känna drivkraften att hjälpa andra tjejer och killar (såklart) som varit utsatta. För om jag hjälper en människa att må bättre eller våga berätta så kanske det kan vara värt det? För i de flesta situationer så bryr jag mig faktiskt mer om andra än mig själv. Så om dessa 3 år av helvete kan hjälpa en eller fler människor så är det nog värt det. Den känslan att man har hjälpt någon annan eller gjort någon glad är obeskrivlig. Den slår det mesta. 



Det har varit rättegång och det har varit roliga resor, det har varit skratt och det har varit tårar. Det har varit bra och det har varit dåligt. Det har verkligen varit en berg- och dalbana. Men det har gjort mig till den jag är idag. Det har gjort mig till en så mycket bättre människa. Jag har fått se bristerna i samhället, polisen, rättssystemet och mycket mer, jag har fått en drivkraft att vilja förbättra något dåligt till bra. Jag har fått drivkraft att skriva en bok och nå ut till ännu fler människor. Jag har fått drivkraft till att starta någon förening i framtiden där utsatta barn kan få komma och känna trygghet, glädje och gemenskap trots det hemska som har hänt. Det hade varit så himla grymt! 


Så tack J...  Tack för att du har gett mig drivkraften till att hjälpa fler människor. Tack för att du kanske gav mig mer livserfarenheter än vad ett barn önskar och samtidigt lärde mig att allt dåligt kan vändas till något bra. Tack för att du har fått mig till en bättre människa. 

Och tack till alla er underbara människor som har funnits där och stöttat mig under dessa 3 år! Och tack till er som stöttar mig idag och hjälpt mig till den jag är idag. Kärlek till er! 

 



Depression

Redan efter första dagen började jag må väldigt dåligt. Dels fanns det en 30-procentig chans att jag var gravid. Men det största problemet var att min kropp försökte tränga undan det som hade hänt. Min kropp förstod vilket trauma det var, men jag förstod ingenting. Denna tiden levde jag utanför min kropp. Jag såg mig själv som om jag var en ande eller som om jag såg allt på film. Det kom och gick allt efter som, mer eller mindre men det fanns alltid där. Det var även här jag började dricka väldigt mycket. Jag drack för att glömma hur jag mådde och jag drack för att jag inte ville bli gravid. 

Ni vet i filmer där någon dör och man får se själen lämna kroppen och sedan sväva ovanför den? Precis så kände jag dagligen. Jag försvann och lämnade kroppen kvar. För min kropp var smutsig. Det var min kropp som hade varit med om det hemska. Gud vad smutsig jag kände mig. 


Såhär fortsatte det i nästan ett helt år. Blev även en väldigt massa besök hos bup, medicin osv. Men ingen och inte ens jag själv visste varför jag mådde så dåligt.. 
 
Hösten 2012 var väldigt blandan. Jag träffade Anthon när jag mådde som sämst och det blev verkligen en trygghet för mig. Jag sa upp kontakten med flera vänner, tack vare att jag hade Anthon så vågade jag säga ifrån och lämna de som behandlade mig dåligt. Jag mådde fortfarande dåligt och som grädde på moset fick jag väldigt många konflikter med Anthons ex och min gamla "kompis" som jag nämnde i det första inlägget. Denna "kompisen" gav mitt nummer till Anthons ex och hon ville inget annat än att trycka ner mig och såra mig. Jag började få samtal konstant hela tiden, bli kallad saker och det spreds lögner till höger och vänster.
 
 

Jag vet att det är sjukt svårt om man inte har så många vänner. Men hade jag haft en vän som stöttat mig och funnits där istället så hade läget varit helt annorlunda. Eller om jag hade valt att berätta för någon annan än just denna tjejen. Jag hade kanske inte fortfarande varit kvar i samma kämpande. Jag hade kanske idag mått helt bra. Det vet jag inte, man kan ju bara spekulera.
 
Fotograf: Olivia Henningsson

Människorna runt omkring dig är så enormt viktigt, och det var de detta inlägget handlade om. Självklart hade jag min familj, men eftersom jag skämdes så mycket så vågade jag inte berätta. Vågade än mindre prata om sex. 

Det var först när Anthon konfronterade mig som jag faktiskt insåg vad som hade hänt och varför jag mådde så dåligt. Mer om det i nästa inlägg

Take care! Kram 



Norrsken

I tisdags när jag skulle gå ut så såg jag Norrsken precis utanför huset. Gissa om jag var lycklig?! 
Efter några rundor ute så hittade jag några fina fotoplatser, var tyvärr mest bara fotogenisk norrsken. Alltså väldigt svagt. Men jag såg det!! Och jag fick det på bild. 

Nu kan jag bocka av det på min lista. Satsar på att se ett riktigt stort norrsken på Island i sommar. Inte säsong då, men man kan alltid hoppas.

 



Vårpromenad

 



Varför berättade du inte?

30 mars 2012 blev jag utsatt. Men jag berättade inte för någon förrän sommaren 2013. 
(Jag vet att det står 30 april i min video, men det blev fel av någon anledning) 

Varför berättade du inte för någon? Varför berättade du inte för mig? Det är frågor som har kommit och som jag förstår att vissa människor kanske undrar. Så jag tänkte ta den historien nu. 

Dagen efter så skulle jag fota min bästavän i stallet, vilket jag även gjorde. Hon var den första jag berättade för. Jag berättade inte att jag hade blivit våldtagen, för jag hade det tänket att våldtäkt endast sker ute, våldsamt och av någon gammal gubbe man inte känner. Inte att det kunde ske hemma och med någon man kände. Så jag berättade att ”vi” hade haft sex men att jag egentligen inte ville, jag berättade även för min kompis att jag sa detta till honom. Här hade man kanske förväntat sig ett annorlunda svar.. ”Fyfan Madde, fan vad äcklig du är!! Du kommer ångra dig!” var det skrattretande svaret jag fick. Det var första dagen jag började leva i min bubbla och jag vet inte hur många gånger jag sa att jag mådde skit den dagen. Jag fick sätta mig ner på en pall i stallet flera gånger för att jag var nära på att svimma samtidigt som jag bara ville spy. Men jag fick aldrig frågan hur jag mådde eller hur jag kände…  

Bild ifrån den dagen
På måndagen åker jag in till ungdomsmottagningen för att få ett akut p-piller. Det hände natten mellan fredag och lördag så var lagom orolig över att vara gravid. Det var första gången jag var där så jag visste ingenting, jag bara gick dit och sa att det var akut. Det kom en sköterska till mig som tog in mig i ett rum och skällde ut mig för att jag inte hade bokat en tid och kom och snodde alla andras tider, de som hade varit duktiga. ”Men självklart ska vi hjälpa dig”. När vi gick ut i väntrummet sa hon högt och tydligt inför alla som satt där att de fick vänta extra för att jag inte kunde boka en tid som alla andra. När vi sedan kom in i det lilla rummet och jag sa vad det gällde fick jag ännu en utskällning. ”Du måste vara försiktig”, ”Du måste vara tillsammans med den du har sex med” och ”Du måste definitivt skydda dig, du kan inte ha sex utan kondom”. Det var ansvarslöst. Jag mådde så dåligt och jag ville bara lägga mig ner på golvet och gråta ihop. Men jag levde i min bubbla och då var jag helt isolerad. Jag kände ingen sorg och ingen glädje. Min värld var svartvit och allt var meningslöst.

 Bild ifrån sommaren det året. Vilket var den värsta sommaren i mitt liv, trots att jag hittade på så himla många saker som egentligen är roliga. Men jag kände ingen glädje för något, mitt liv var bara meningslöst just då. Jag kunde skratta, men jag var inte glad. Jag låg inne på rummet största delen av sommaren. 

Så jag satt kvar och skämdes. Sedan kom frågan ”var det frivilligt?”.. 

”Eh.. Asså.. Ja..” var det enda jag fick fram. Jag vågade inte säga något annat. Hade jag sagt som det var att jag inte ville så hade jag säkert fått skit för det. Hon hade skällt på mig och sagt att jag skulle sprungit där ifrån eller skrikit på hjälp, hon hade sagt att det var mitt eget fel att jag inte gjorde mer motstånd. Hon hade sagt att jag var feg. Det var det jag trodde i alla fall... Så jag var tyst. Jag skämdes redan och ville inte säga fler saker fel och jag ville inte ha fler frågot. Så jag ljög. 

 

Fortsättning kommer.. 




Min senaste tid i bilder:

(Är för övrigt mer social på instagram och min nya fb-sida Ward Photography
 
Men framöver så kommer det lite mer inlägg om de senaste åren osv. Jobbiga inlägg att skriva då det är jobbigt att tänka på saker och ting.. MEN! Jag anser att det är något som det behöver pratas mer om hur jobbigt det än är. Och det skulle hjälpt mig mycket när jag var där, så kan man hjälpa någon så är det värt allt 

(Måste ändra min design så man kan göra bilderna mindre^^)
 
Svenska rallyt! Som för övrigt var grymt!! 
 
Grym föreläsning!! 
Tjejkväll & studentfest med bästa tjejerna!! 
Min lilla älskling ♥
Fredags-quiz! 



1 Mars

Känns som om jag knappast har tid med att sova så har dessvärre ingen tid till bloggen just nu. Fotar nästan varje dag då det är mycket jobb och tävlingar just nu. Har även skaffat mig en gullig liten fin bil, synd bara att jag inte fyller 18 än på några månader. Så den får bara komma ut på lite övningskörning. 

Hoppas att det blir lugnare framöver så jag hinner med allting jag vill hinna på dagarna, just nu blir det ganska stressigt. Hoppas allt är bra med er! :)