Depression

Redan efter första dagen började jag må väldigt dåligt. Dels fanns det en 30-procentig chans att jag var gravid. Men det största problemet var att min kropp försökte tränga undan det som hade hänt. Min kropp förstod vilket trauma det var, men jag förstod ingenting. Denna tiden levde jag utanför min kropp. Jag såg mig själv som om jag var en ande eller som om jag såg allt på film. Det kom och gick allt efter som, mer eller mindre men det fanns alltid där. Det var även här jag började dricka väldigt mycket. Jag drack för att glömma hur jag mådde och jag drack för att jag inte ville bli gravid. 

Ni vet i filmer där någon dör och man får se själen lämna kroppen och sedan sväva ovanför den? Precis så kände jag dagligen. Jag försvann och lämnade kroppen kvar. För min kropp var smutsig. Det var min kropp som hade varit med om det hemska. Gud vad smutsig jag kände mig. 


Såhär fortsatte det i nästan ett helt år. Blev även en väldigt massa besök hos bup, medicin osv. Men ingen och inte ens jag själv visste varför jag mådde så dåligt.. 
 
Hösten 2012 var väldigt blandan. Jag träffade Anthon när jag mådde som sämst och det blev verkligen en trygghet för mig. Jag sa upp kontakten med flera vänner, tack vare att jag hade Anthon så vågade jag säga ifrån och lämna de som behandlade mig dåligt. Jag mådde fortfarande dåligt och som grädde på moset fick jag väldigt många konflikter med Anthons ex och min gamla "kompis" som jag nämnde i det första inlägget. Denna "kompisen" gav mitt nummer till Anthons ex och hon ville inget annat än att trycka ner mig och såra mig. Jag började få samtal konstant hela tiden, bli kallad saker och det spreds lögner till höger och vänster.
 
 

Jag vet att det är sjukt svårt om man inte har så många vänner. Men hade jag haft en vän som stöttat mig och funnits där istället så hade läget varit helt annorlunda. Eller om jag hade valt att berätta för någon annan än just denna tjejen. Jag hade kanske inte fortfarande varit kvar i samma kämpande. Jag hade kanske idag mått helt bra. Det vet jag inte, man kan ju bara spekulera.
 
Fotograf: Olivia Henningsson

Människorna runt omkring dig är så enormt viktigt, och det var de detta inlägget handlade om. Självklart hade jag min familj, men eftersom jag skämdes så mycket så vågade jag inte berätta. Vågade än mindre prata om sex. 

Det var först när Anthon konfronterade mig som jag faktiskt insåg vad som hade hänt och varför jag mådde så dåligt. Mer om det i nästa inlägg

Take care! Kram 





Kom ihåg mig

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo